thousandwords

Malin och Sara sover, själv är jag rätt rastlös. Idag är sista dagen på det här året i Madrid. De flesta har redan hunnit åka hem och det känns läskigt tomt, lite som en spökstad, att vara kvar här själv. Alcobendas och San Sebastian de los Reyes är inte samma stad utan allt det underbara folket som jag har vart här med. Samma kännsla som när man va lite och sov över och alla sov och snarkade utom jag. Jätteensam.

Jag skulle behöva gå en kirs i att ta avsked. Det är det värsta jag vet. Det kan vara små saker som att "det här är sista gången jag tvättar håret här" eller "sista gången jag åker två timmar nattbuss hemefter en slitsam kväll ute och hatar det". Faktumet att nu är inte min vardag dessa 10 månaderna längre vardag utan minne. Något som man HAR upplevt, snart är det en dag sen jag var mitt uppe i min bästa resa, sen en vecka, sen ett par månader och sen flera år. Usch. Och självklart är det jobbigast med alla människor. Trodde inte att det skulle kännas så jobbigt, men vi har kommit så nära varandra. 2009 award i klassammanhålling. Vi har umgåts till skolan, i skolan, efter skolan, helger och lov. Skulle vilja ha en liten modell av varje människa i en burk som jag kan ta upp när jag saknar dom. Alla här gör mig så glada och under det här året har jag nog skrattat mest ihela världen.

Madrid 08/09 var en FLIPP